Nu har vi kommit hem fr Ul. Gud vad kul det var. Har två foton därifr nu. Ena bilden tycker jag är häftig, den är tagen snett nedifrån med en hand framför ansiktet. Ser ut som en papparazzi-bild och det enda man ser är iof ena sidan på kinden, munnen och 2 näsborrar. Papi och barnmorskan tyckte väl att det var lustigt att man gillade just den bilden hehe.
Fick med en profilbild också.

När jag skulle lägga mig på britsen så sa Papi att jag skulle känna efter så att jag inte fick de där yrsel-känslorna jag fick igår. Visade sig att det var samma barnmorska som skulle utföra UL som jag hade pratat med igår när jag ringde. Hon var jättetrevlig verkligen.
Allt gick bra, men så kom yrslet. Som tur av var det i slutet av undersökningen. Blir helt yr och hör och ser "luddigt" och växlar snabbt från jättevarm till jättekall. Svetten forsar och allt kändes jätte obehagligt. Usch att det ska bli sådär. Men som sagt det var i slutet så allt gick bra ändå och denna gång var ju Papi med =D.

Grabben är:

7,6 cm diameter över huvud
7,5 cm diameter över buken
5 cm långt lårben.

Väger 1181 gr. Vilket är helt normalt och ligger helt rätt i "kurvan" men är 7,8% mer än den exakta riktlinjen. (10% uppåt eller neråt är absolut inget "onormalt"). Så han ligger ju lite uppåt på skalan. Kul att han redan brås på Mami!!!


Uppdaterar med bilderna så fort de finns på datorn!

Ïdag är det prov i MA. Bara lite kvar (men ack så svårt). Förra Fredagen blev jag godkänd i religon och samhäll. Är i princip färdig med Svenska med. Jag känner att jag också har lust att stå och skrika "FY FAN VAD JAG ÄR BRA!" snart!
Hade vart lite kul med skumpa med för den delen men får köra på cider ist ;).

Idag är det UL igen, ett av de 3 st extra vi får för att vi går på Specialist Mödravården. Ska bli kul, roligt att gå dit då man inte är lika stressad som man brukar. (Nu är jag bara ganska stressad, förut har jag varit helt sinnessjukt stressad med så mkt att göra om dagarna.)
Får se om Papi hinner dit också, han har tydligen tagit ett extra-pass på jobbet. Jag som anpassade tiden efter honom. Hoppas han kommer hinna verkligen!

Fastnat för en låt. Dessa hormoner är inte kloka. Inte nog med att den går på repeat HELA TIDEN här hemma. Jag tjuter som en gris varje gång jag hör den. Jag tjuter helt hysteriskt.
Varför undrar Ni? Det märker Ni antagligen då Ni lyssnar på den. Men jag tänker så mycket på grabben då. Min lilla Baby-grabb pluttinutt gulligull. Är så blödig. Om Ni träffar mig ute på stan eller ngt, snälla var inte elak mot mig. Då börjar jag tjuta.
När Babyn kommit ska jag göra en video av honom med denna låten till. Att ALLA har gjort det redan gör mig ingenting. För min kommer bli den bästa och låten betyder så mycket för mig.

Lustigt man har ju hört den några gånger innan men inte kännt så här. Innebörden har inte betytt så mycket då, men det säger ju sig självt varför det gör.

Går och sjunger frasen "Hush now..." ifrån låten. Papi tror jämt dock att jag sjunger "HASH now" och börjar direkt sjunga "Hash hash amfetamin" Med Dr Alban... Alla gillar vi olika låtar =S. När jag sen spelade upp låten för Papi blev han inte alls berörd. Han tyckte att det var en "snuskig låt". Ehm Ok???
Jo han tolkar det nämligen som att kvinnan i låten blir "besudlad" av en ängel i låten (touched by an angel) och att det är så "a little boy" kommer till.
Jag hävdar ju att "an angel" är pojken, och att det inte tas på något sånt sätt alls i låten. Haha... han e för rolig Papi....!!!

Var på Föräldra utbildning igår. Fick väl reda på en del nytt men det mesta visste man väl innan. Var mest intressant och se 5-6 till magar i samma månad som vi ugn. Kul att känna att man inte är så ensam.
För det gör man. Börjar kännas som att man är ensam på jorden om allt. Barnmorskan yrar om att allt jag upplevt hitills är "normalt". Medans när man pratar med vänner el bekanta och bekantas bekanta om hur deras graviditet var så "visst jag mådde dåligt ibland" heter det. Att vara gravid är underbart. Men påfrestningen, och omställningen är inte främst fysisk.

Längtar efter när grabben kommer. Men tänker också att tycker ja det är jobbigt nu så blir det väl jobbigare sen. Alla säger att "njut nu, för lugnare än så har. o bättre än så här kommer du inte må på länge". Vet inte hur det kommer gå ihop sig. Längtar efter Babyn men undrar om jag verkligen kommer känna mig mindre ensam i September...
antagligen är det som det sägs, att då blir det väl värre....