Var på Föräldra utbildning igår. Fick väl reda på en del nytt men det mesta visste man väl innan. Var mest intressant och se 5-6 till magar i samma månad som vi ugn. Kul att känna att man inte är så ensam.
För det gör man. Börjar kännas som att man är ensam på jorden om allt. Barnmorskan yrar om att allt jag upplevt hitills är "normalt". Medans när man pratar med vänner el bekanta och bekantas bekanta om hur deras graviditet var så "visst jag mådde dåligt ibland" heter det. Att vara gravid är underbart. Men påfrestningen, och omställningen är inte främst fysisk.

Längtar efter när grabben kommer. Men tänker också att tycker ja det är jobbigt nu så blir det väl jobbigare sen. Alla säger att "njut nu, för lugnare än så har. o bättre än så här kommer du inte må på länge". Vet inte hur det kommer gå ihop sig. Längtar efter Babyn men undrar om jag verkligen kommer känna mig mindre ensam i September...
antagligen är det som det sägs, att då blir det väl värre....