morgon-myyyyyys med en trött liam

Liam har varit lite krasslig. stackaren har eksem. han är så gullig. Nu ligger han och soveer, äntligen får han lite sömn. I sin pappas trygga famn. Hans far har somnat också,,,
Jag är så grymt lyckligt lottad

ligger o jollrar för fullt! Svarar när man pratar m honom. Skrattar gör han också... gud så söt. Tänkte filma honom m min mob. men den e full på filmer o bilder så skulle lägga över på datorn. saknade drivrutiner men när ja skulle ladda ner det så tror jag att jag lyckades ladda ner ett avancerat virus ist! ajaj....

... jag får min fina blåa rock och blir inpluggad i maskinen på bilden nedan som mäter babyns puls och mina värkar.

De byter skift och Ängeln Anna uppenbarar sig i rummet. Hon ska komma att förlösa mitt barn, en undbar människa som jag kommer älska i hela mitt liv.

Värkarna är i full gång. De är kraftiga som innan och kommer ofta. "täta men korta värkar" står det i journalen. Jag hade inte ätit på länge så blir serverad en hel bricka med mackor juicer saft vatten och nypon och blåbärssoppa. Det enda jag fick i mig var blåbärssoppan och det var knappt!
Resten fick papi som redan fått fika men fortf var hungrig. Han satt i en myysig läderfåtölj och blev lite bortskämd av Ängeln Anna =)! Så bra var hon att hon tom hade tid att skämma bort världens gulligaste Papi!

Jag fick "hoppa" in i duchen (tro mig eg hoppades det ingenting). Jag sattes på en stor pilates boll. Skulle göra runda rörelser med höfterna. Tro mig det SISTA man vill göra när man har värkar är att dansa samba näck på en boll.... inte heller gärna framför karln!
Han satt och tittade storögdt på mig, jag kunde inte prata ngt alls för värkarna kom så tätt. När jag inte tyckte det kunde bli mer pinsamt så spydde jag ner hela mig själv m blåbärs-soppa (obs detta är den ocensurerade versionen!). Jag hade en kräk-påse men kunde omöjligt träffa den under tiden jag hade dessa värkar!

Dock klarade jag av att "rulla bort" den mesta smärtan av 2/3 värkar... villket är bättre än inget!!!

Efter duschen kollar hon hur mkt jag är öppen. Bara 3 cm fortfarande!!! Helt oförändrat. Tappar hoppet lite! Även Papi blir mkt förvånad och tyckte det var trist. Kl är nu 22:45. Jag frågar hur lång tid det tar att öppna sig. Anna förklarar att det är svårt att säga men ugn mellan 1-2 tim per cm i detta skedet. Papi börjar ana att det kommer ta ett bra tag. Anna erbjuder mig akupunktur.  Jag tackar ja men är skeptisk. Hon sätter dit "ying o yang sing o sang o kors o slang" el något. Gör inte ont men känns obehagligt, speciellt den på tummen (det enda som den gör är ger min hand lite spasmer. Får lite ryckningar som känns obehagliga. Jag är för utmattad för att säga ngt. Det kanske ska va så tänker jag. Enligt mig funkar inte akupunkturen alls. Men enligt Papi ser jag "helt dum i huvudet ut" så han menade på att det måste funkat. Vad vet jag, kanske funkade det ytterst lite och fick mig att se knäpp ut. Eller så är det bara så jag ser ut men Papi inte insett det försen nu... stackars Papi!
En halvtimme senare är läget inte bättre, (23:15) samandragningarna kommer GLESARE!!! Nu 5-6 min!!!

Anna erbjuder mig en spruta (morfin-liknande) så jag ska få sova. Risken är att värkarna avtar men hon menar på att jag måste sova och få vila lite. Jag är mkt anti först men Papi övertalar mig. (ville inte att de skulle avta ). Jag får en spruta 23:45 och känner mig dåsig. Papi ligger i soffan och får en filt. Han flyttar sig så vi ligger bredvid varandra... (alltså hans fåtölj nedanför min säng). Tidigare fick han inte röra mig, men med en spruta i  systemet är det mysigt att hålla handen (haha nej men hade för ont innan för att hålla handen. Och "bökade" folk med mig så blev kramperna svårare). Jag lyckas slumra till. Vaknar mellan värkarna som är ugn var 5e min el liknande. Lyckas slumra mellan dem för jag är så dåsig. Men vaknar hela tiden av de starka kramperna. Det är fantastiskt att man ändå kan hämta energi på "powernaps" på 5 min intervaller hehe.

Värkarna börjar göra mer ont och känns ANNORLUNDA. Kändes på ett helt annat sätt än de innan. Papi ringer på larmet och Anna kommer för att kolla till oss. Hon kollar mig och jag var öppen 5 cm!!!
Kl är 01:35 och jag får lustgas!!!
02:30 blir jag undersökt och visar 7 cm öppen!!!
02:43 "tvingas" jag att stå "knästående, framåtlutad". Det var enda gången som jag totalt missbrukade lustgasen. Det gjorde ONT i nedre delen av buken eftersom jag tidigare fått 2 rejäla hinnsvepningar tidigare på dagen. När jag stod upp eller var framåtlutad så fick jag starkare och fler samandragningar. Dock hade inte Anna vetat om detta. Kanske hade jag sluppit då... Men vad gör det. Allt gick ju bra.
När jag var knästående försökte jag iaf hissa ner mig själv med sängdosan men Papi sa åt mig att sluta haha.

03:00 säger jag till Anna att det "trycker på!". Hon är lite skeptisk till att det är krystvärkar jag känner. Men när hon undersöker mig så är jag helt öppen. Knappa 40 min efter hon undersökt mig och jag varit 7 cm öppen.  Hon börjar förbereda saker, kalla på snälla sköterskan Lena. Vid 03:15 får jag lov att halvsitta och börja krysta. Det går bra och jag känner den "brinnande ringen" jag läst om tidigare. (det bränner och svider litet).


03:40 är klockslaget då min värld ändrades för alltid. Då jag mötte Liams underbara blick!!! Det var hans fina vackra ögon jag noterade först... helt underbar pojke. Lyckan var helt enorm. Meningen med livet!!!

Han lades vid mitt bröst och började äta för fullt direkt. Jag bara tittade o tittade o tittade på miraklet =D!!! Papi tog kort. När Anna frågade mig efter Liams kläder och jag förklarade att det var hans pappa som både packat väskan och valt kläder till lilla liam blev hon imponerad och sa att det var första gången någonsin hon hört att en pappa packat bb-väskan!

Våran lilla familj kelade. Hans pappa klädde honom medans jag duschade. ♥♥♥

vilken cliffhanger va????!!! jag måste äta lite mat o fortsätta amma! det är knepigt o tar tid o skriva m en hand men skam den som ger sig!!!!

som sagt....

Moster J håller mig sällskap o tar tid mellan värkarna. allt är lite diffust... De kommer nu intensivt. Ugn 5 min emellan. Ibland oftare... men just det att de IBLAND kom mkt mer sällan gjorde att jag visste att förlossningen var en bit bort. Jag har för mig att jag ber Moster J att inte prata med mig. Alternativt röra vid mig eller både och. Jag behöver space och får det. Jag ligger fortfarande i soffan. Av ren utmatning får jag lite sömn (om man kan kalla det för det) mellan värkarna. Det känns som lite längre men när jag frågar Moster J rör det sig om en samanlagd tid på ugn 15 min jag fått sova. Att vara tyst och ifred är det enda som får mig att gå igenom värkarna. Papi kommer hem fr jobbet och löser av Moster J. Under hela dagen eskalerar värkarna. Fast jag orkar inte bry mig... har fullt upp med att ta mig igenom värkarna och nu är jag TRÖTT!!!

Jag förflyttar mig senare mot sovrummet. Värkarna är mellan var 5e o 2e min. De är intensiva och jag kan inte prata medans jag har dem. De håller i sig var 3e min och är så ett bra tag!
Jag  tål smärta men började bli orolig för att föda hemma i sängen. Jag ber papi ringa förlossningen där de verkar tycka att det inte finns ngn anledning för mig att åka in. dessa tim mellan 14-20 kommer i efterhand att vara de jag tycker var jobbigast och då var inte ens det så jobbigt eg!

Lustigt tänker jag och säger åt papi att ringa Sugah J för att rådfråga henne. Jag är inte talförig för värkarna kommer så ofta. Jag minns att jag säger högt till mig själv att "det här är inte normalt!" när jag hör en ljudlig smäll ifr nedre delen av buken/ryggen samtidigt som det gör ont. Ngr sekunder senare forsar vattnet!!!

Papi avbryter samtalet. Åker och hämtar bilen och packar med bb-väska och dylikt. Humöret e gott och resan till Us var guppig ;). Väl vid Us springer Papi in och hämtar rullstol, sätter mig i den och "ställer mig" i receptionen vid södra entrén medans han ska parkera. jag sitter vid ett bord o pustar och frustar. helt ovetandes om att Papi blivit utlåst men kommit in när ngr besökare gått ut!!!
Tur att jag inte visste ngt haha!
Han kör mig till förlossnings avdelningen där det också är LÅST. vi får ringa på för att bli insläppta. Så här i efterhand är en heads up till alla blivande "föderskor" att ta den hedreliga ingången vid förlossningsakuten.

vi får ett rum. jag blir undersökt och är 3 cm öppen! BARA???!!! känns det som. alla dessa värkar till ingen nytta?
....................................................................

jag ska bara amma!!!!!!

Givetvis gick jag över tiden. Precis som jag trodde!
På min sista tid hos Bm innan förlossning så gav hon mig en lapp med en bokad tid nere på förlossning. Tiden var dagen efter Beräknad födsel (8/9) och det skulle tydligen vara ett samtal om igångsättning hos en läkare (Marie) jag träffat innan.

Väl där, den 8/9. Med min syster Moster L som sällskap. Anmälde jag mig på förlossningen. Vi fick sitta ner och vänta. Det togs ngr prover och vi hade kommit överens om att om det skulle bli gynundersökning skulle hon lämna rummet som vi hade blivit hänvisade till. 
Innan jag vet ordet av det kommer det in en ung man med chanel glasögon. Med ett uttal jag inte kunde förstå och ett namn jag inte kunde uttala. Han var italiensk tror jag. Han frågade mig varför jag ville bli igångsatt. Som ett frågetecken satt jag fortfarande och undrade hur "Marie" blivit 20 år yngre, bytt kön och dragit på sig en schysst dialekt. Grejen var ju att jag inte ens visste att jag ville bli igångsatt. Tiden jag fått av Bm var inte ngt jag ens frågat efter. Och vart var Marie...

Innan jag vet ordet av det är mina brallor nere vid knäna, läkaren känner efter hur mkt öppen jag är (endast 1,5 cm) och gör en HINNSVEPNING.
Allt inför Moster L som vid detta laget såg lite skärad ut. Tystnaden är stor när läkaren lämnar rummet lika fort som han kom in. Jag bryter tystnaden och frågar Syster "VAD FAEN E EN HINNSVEPNING??????!!!!!!!!".

Hon hade svar på tal. Nu vet jag att de ugn "sveper runt" där inne för att på så väg få igång en förlossning.
Nu vet ni det, så får man en hinnsvepning av en italienare helt utan att ens ha bett om det!
Jag tyckte inte ens att det gjorde ont. Fick en ny tid veckan därpå på måndagen den 13:e där det återigen skulle snackas igångsättning.

Jag blödde efter hinnsvepningen och det var normalt läste jag mig till. Dock började det göra mer ont och jag började blöda mer till helgen så på söndagen åkte jag och Papi upp till förlossning för en undersökning. Väl där gjordes en gynundersökning. Var fortf bara öppen 1.5 cm. Hon nådde inte (har en bakåtlutad livmodertapp) till att göra en hinnsvepning så rejält. Kändes inte så mkt liksom förra gången! Åkte hem. Redan innan det besöket hade värkarna börjat sätta igång... molnande rejäl värk. Men de var ju lite från och till. Värkarna kom igen på kvällen. De gjorde ont och var ihärdiga under  natten men aldrig tillräckligt "jämna" för att vara nära förlossning. På morgonen hade jag ont och jag hade nästan inte fått ngn sömn alls. Ngr tim MAX. Papi fick stanna hemma på förmiddagen, vi trodde först att det var nära förlossning. Värkarna var ibland så täta som var 5 min. Men blev sen var 10e ugn som det varit innan.
papi åkte till jobbet och Morfar skjutsade mig till Us där jag hade en tid. Kommer ihåg att jag hade ngr rejäla värkar i bilen på väg dit, men sa inget till Morfar för att inte oroa honom. Värkarna var rejäla och så att jag tappade andan nästan. Väl på besöket kollade hon hur mkt jag var öppen. Jag minns inte riktigt men tror att jag var öppen 2 cm el ngt liknande. Jag fick en REJÄL HINNSVEPNING. Ajaj men nu i efterhand vet jag att det var SÅ värt det.
Sen fick jag frågan om jag ville ha EN TILL. Jajjemensan svarade jag! Helt sjukt att man tackar ja vänligt o bestämt till en sådan förfrågan men alla som har gått en v över tiden vet att man är OTÅLIG o gör MYCKET för att få träffa den lilla. Vi gör beslutet att inte köra en igångsättning dagen därpå utan bokar in en ny tid ist....

Dock har jag mkt ont i nedre delen av buken efter dessa hinnsvepningar. Och medans jag har samtalet om hurvida vi ska göra igångsättning har jag en heeel del värkar!!!
Jag försöker ta mig med staplande steg fr förlossningsavdelningen. Det här var bland det svåraste med hela förlossningen! Jag ringer efter Morfar som får komma och hämta mig i rullstol halvägs ut fr Us. Värkarna kommer fler och fler och det ömmar....

Väl hemma lägger jag mig i soffan (tror att jag och morfar köpte mackor också). Jag kan knappt äta men förstår att jag måste! Värkarna kommer oftare och oftare.... Morfar tar tid på dem.
När han väl måste åka kommer Moster J.