Lilypie First Birthday tickers

Förlossnings historia Del 2

som sagt....

Moster J håller mig sällskap o tar tid mellan värkarna. allt är lite diffust... De kommer nu intensivt. Ugn 5 min emellan. Ibland oftare... men just det att de IBLAND kom mkt mer sällan gjorde att jag visste att förlossningen var en bit bort. Jag har för mig att jag ber Moster J att inte prata med mig. Alternativt röra vid mig eller både och. Jag behöver space och får det. Jag ligger fortfarande i soffan. Av ren utmatning får jag lite sömn (om man kan kalla det för det) mellan värkarna. Det känns som lite längre men när jag frågar Moster J rör det sig om en samanlagd tid på ugn 15 min jag fått sova. Att vara tyst och ifred är det enda som får mig att gå igenom värkarna. Papi kommer hem fr jobbet och löser av Moster J. Under hela dagen eskalerar värkarna. Fast jag orkar inte bry mig... har fullt upp med att ta mig igenom värkarna och nu är jag TRÖTT!!!

Jag förflyttar mig senare mot sovrummet. Värkarna är mellan var 5e o 2e min. De är intensiva och jag kan inte prata medans jag har dem. De håller i sig var 3e min och är så ett bra tag!
Jag  tål smärta men började bli orolig för att föda hemma i sängen. Jag ber papi ringa förlossningen där de verkar tycka att det inte finns ngn anledning för mig att åka in. dessa tim mellan 14-20 kommer i efterhand att vara de jag tycker var jobbigast och då var inte ens det så jobbigt eg!

Lustigt tänker jag och säger åt papi att ringa Sugah J för att rådfråga henne. Jag är inte talförig för värkarna kommer så ofta. Jag minns att jag säger högt till mig själv att "det här är inte normalt!" när jag hör en ljudlig smäll ifr nedre delen av buken/ryggen samtidigt som det gör ont. Ngr sekunder senare forsar vattnet!!!

Papi avbryter samtalet. Åker och hämtar bilen och packar med bb-väska och dylikt. Humöret e gott och resan till Us var guppig ;). Väl vid Us springer Papi in och hämtar rullstol, sätter mig i den och "ställer mig" i receptionen vid södra entrén medans han ska parkera. jag sitter vid ett bord o pustar och frustar. helt ovetandes om att Papi blivit utlåst men kommit in när ngr besökare gått ut!!!
Tur att jag inte visste ngt haha!
Han kör mig till förlossnings avdelningen där det också är LÅST. vi får ringa på för att bli insläppta. Så här i efterhand är en heads up till alla blivande "föderskor" att ta den hedreliga ingången vid förlossningsakuten.

vi får ett rum. jag blir undersökt och är 3 cm öppen! BARA???!!! känns det som. alla dessa värkar till ingen nytta?
....................................................................



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0