Nu har Liam lekt färdigt i gåstolen. Barnprogrammen är på men inte lika tilltalande längre. Blir en amning nu. Så fint och jag tycker det är så mysigt! Trodde inte det skulle funka, för i vissa (många) lägen är jag en sann pessimist. Men det gjorde det... Jag har aldrig sett som ett "krav" eller "tvång" att kunna amma. En del känner ju absolut att dem ska eller vill. Jag tänkte att det blir som det blir.
Och jag har haft sådan tur. Från födsel har vi kompliterat amningen med ersättning (även om amning var huvudfödan), inte för att det inte var tillräckligt m amning, tvärtom. Mamma ville ha avlastning ;)!
Ammade dock hela nätterna i början för tyckte det var så mysigt!

Han har alltid velat ha bröstet och förutom mjölkstockning en gång så har allt funkat så bra. Även nu när han äter gröt till frukost, en STOOOR portion lunch (kött, potatis grönsaker o liknande), en hel banan, 3-4 amningar på dagen och 2-4 st 200ml flaskor om dagen.
Och han ammas fortfarande. Det är ju helt otroligt. Hoppas att mammor som inte ammar inte tar illa vid sig. Säger absolut inte att ngt är bättre än det andra. Mer att man haft tur att det ändå funkat så himla bra......