Idag rör sig grabben som tusan! Så skönt.
Detta måste ju va livets mening. Även om jag börjar känna på mig att jag hädan efter ALLTID kommer gå och vara orolig. Man oroar sig för allt, oroar sig för helt knäppa saker. Ja allt!

Kan inte längta efter att få träffa honom!!!
Jag är så ivrig!



Törstig har jag blivit med, som bara den.
Innoheppen (sprutorna) jag tar (eller som jag får snarare, Papi får fortfarande ge mig dem) fungerar bra.
Ett tag gjorde det ondare. Men nu fungerar det bättre igen! Lite kusligt att ta dem när Bebis sparkar så dant men det är ju ingen fara!

Både jag och Papi lääängtar! ♥