Jag brukar skälla på Papi för att han inte lagar mat åt mig. Det är ju helt sjukt. Papi är helt underbar. Helt nykär. Hur kan man vara så underbar. Så klok och karaktärsfull karl får man leta efter.
Papi är en inspirations-källa och han kan ha en förbannat bra humor. Nu saknar jag honom...

Snacka om blödig jag känner mig då jag sitter och lyssnar på Take my breath away nu... Oh Papi!


(Kan skriva sånt här nu, för Papi läser inte min blogg längre =S. Då törs jag. Annars skulle jag bara säga "skärp dig!!!" o han skulle reta mig. Sånna är vi. Pratar inte om det så ofta, men vet att vi båda är helt galna i varandra. Precis så ska de va ;)...)