Jag ber om ursäkt att jag vart dålig på att uppdatera. Har ju som vana att göra det varje dag. Men så blev det inte igår. Var väldigt seg. Vaknade 03 igår natt av att Katten spydde. Fick springa och torka upp och kunde givetvis inte somna efter det. När jag varit vaken en liten stund kommer illamåendet och då är det omöjligt nästintill att somna om.
Ska inte sitta och gnälla men därav var jag minst sagt seg igår. Moster L frågade mig vad hon skulle läsa när jag inte skrev ngt. Hennes pik förstod jag direkt.

Så nu till ett lästips: Martin Svensson (ni vet han "du e så yeah yeah wow WOW!". Faktiskt, en väldigt bra författare ) med "Din heder".  Det är vad jag legat och läst då Katten driver mig till vansinne. ;)


Med magen är det helt ok. Ifrån att ha mått dåligt hela tiden i stort sett och väldigt mycket innan jag får i mig någon mat. Så mår jag nu mest illa på nätter, mornar och när jag äter. Annars känner jag bara av illamåendet lite. Dessvärre har det blivit betydligt svårare att äta. Men eftersom jag överlag mår bättre mellan målltiderna känns det som att det är värt det!
Börjar kännas lite som att jag inte är lika trött med. Väldigt trött fortfarande ändock men inte som i början.


Vet inte om jag har sagt det förut. Men förut trodde jag att kvinnor som fått massor symptom och kände av en massa saker och mådde såååå dåligt tidigt under graviditeten, överdrev lite. Eller jag ska kanske inte säga överdriva utan att det kanske var mer undermedvetet och något psykiskt.
Men tji fick jag. Att sura uppstötningar och det ena med det andra skulle dyka upp som gubben i lådan från bara de första veckorna i graviditeten blev ingen mer överraskad av än jag.
Synden straffar sig bevisligen ;).

Under några läkarbesök har jag tom fått höra att "symptom nej det känner du inte av än". Då var jag i v6 ugn och pep fram ett "ok" mellan mina uppstötningar och knöt händerna i ett försök till att inte börja kasta upp på plats. Jag menar varför skulle jag ljuga, överdriva om detta? Ingen förlorar mer på det än jag. Att inte kunna hålla sig vaken och spy 24/7.
Fan jag kan ju inte äta mina favorit-grejer däribland Anton bergs choklad. Det var då ugnefär som Papi insåg att " Herrejävlar, hon måste verkligen må dåligt!".
Jag kan ALLTID äta det annars.


Och i julas då! De flesta gillar väl julbord, eller delar av det. Men jag har aldrig, stött på någon som gillar det mer än mig. Jag börjar prata om nästa års julmat på juldagen ugnefär!
Jag älskar det verkligen och tröttnar aldrig på det. Det där snacket om att det e samma mat på påsk och midsommar som det är på julen, vet jag inte vad folk snackar om riktigt. Själv käkar jag färskpotatis och eventuellt ett grillat djur på Midsommar. Men tror ni inte att jag var rå-äcklad av julmaten i år!!!
J*a SKIT!

Så onekligen kände jag av symptomen väldigt tidigt, skulle aldrig finnas på världskartan att jag äcklades av julmat annars (visst jag åt ju ändå. Men i vanliga fall äter jag upp hela julbordet).

Satt och sökte lite på hur det kan komma sig att man kännt av graviditeten så tidigt. Antingen är det som Sugah J säger, att jag räknat fel någon vecka (fast även då tycker jag, om man ska dömma av andra personers upplevelser, att det är lite för mycket symptom för tidigt). Men sen läste jag på nätet med att det kan vara så om man VÄNTAR TVILLINGAR. Oh my gosh....
Jag kanske skulle slutat virka de där sockarna ändå!!! (Papi sa att det blir lika många barn som sockar jag virkar)



Det hoppas vi verkligen att det INTE är =S! Haha


Ska avsluta detta med att ändå skriva att det är ju skönt att ändå ha dessa symptom för då känner man ju att fostret jobbar på där inne!

Kram på er