kul att den "ödmjuka snälla" människan jag nämnde i tidigare inlägg inte hade vett ens att säga att han inte skulle ha någon middag hemma ikväll. Här står man och förebereder en j*a fiskgratäng from scratch. Med eget mos och sås och allt. Det tar ju en bra stund i mitt tempo och som man mår. Jag har verkligen ansträngt mig som tusan för att överraska honom. Nu skiter jag i den gratängen rent ut sagt och går och lägger mig. Vore inte mitt jäkla knä, humör och illamående så jäkla illa skulle jag pallra mig ut och köpa mig en pizza eller grillad kyckling.

Papi sa att han skulle skynda sig hem. Är ju inte det det handlar om. Han får gärna stanna på jobbet i några veckor!
Men kan ju i vilket fall höra av sig om han ska ha mat eller inte.

Nu bråkar Katten med mig också. Hur ska man orka eg???
Och alla säger att det bara kommer bli värr med tålamod och ork efter att ungen är ute. Hur ska detta sluta då?

Måste tillbe högre makter nu när Katten står och välter grejer. Jamar, skriker, hoppar på min mage =S och spyr på mattor hela tiden. Orkar man med ett barn då en katt kör slut på mig.....

Jäkla Papi, jäkla Katt... Godnatt!