Jag har blivit väldigt dålig på det. Mår så förbannat illa. Energin är på botten-nivå. Trodde det skulle avta vid v 12. Det var dock då det blev värre än vanligt efter 1 veckas lugn.
Det är givetvis en väldigt skön känsla att vara gravid ändå. Och skulle välja att må 1 000 000 000  gr värre än att inte vara gravid alls. Så misstolka inte mitt gnäll.
Men kaskad-kräksen börjar bli lite för mycket vardag.

När Papi satt bredvis mig i sängen för ngr dagar sen, medans jag satt med datorn i knät. Så kaskad-kräktes jag rätt i hinken som står bredvid. Den borde kallar "Alltid redo"!
Vet inte vilket som var mest lustigt. Att jag bara torkar mungiporna och inte ens reflekterar över hur obesvärat man kan dra av en kaskad-kräkning ELLEEER att Papi fortfarande blir lika chokad varje gång det händer. Vid detta laget borde han fatta att kaskad-spyor är mer vardag än skogaholms-limpa och "Halv 8 hemma hos mig".

Känner mig som en dålig vän, syster, dotter och sambo emellanåt för jag orkar absolut ingenting. Den lilla energin man har räcker inte så långt....