Nedräkningen har börjat hehe!
Jag tror dock att jag kommer gå över tiden. Bara för att det skulle vara så ironiskt med tanke på att jag har så starka förvärkar (och tidvis långa).
Känns helt otroligt att han snart är här!
Igår träffade jag och Papi en vän till mig som fått en liten. Jääättesöt och fin var han, mamma var också fin ;)!!!
Jonah heter han och är jättecharmig.

Det som är KNÄPPT är att vi var/är beräknade 1 månad exakt emellan våra graviditeter. Och en månad känns ju eg som ingenting. Men när man höll i Söta lille Jonah känns en månad som en evighet. Helt otroligt att grabben jag har i magen enl sjukans beräkningar,inte är mkt mindre än han jag hade i famnen igår (våran är som sagt lite av en tjockis m hehe).

Jag längtar, så mkt! Men samtidigt kan jag inte fatta att jag inte kommer känna av hans hicka, eller kunna klappa på hans utstående knä i min mage. Snart ligger han bredvid istället. På ett sätt vill jag alltid ha kvar honom inne. Är så mysigt, på ett annat får han gärna komma ut nu. Det är tungt, gör litet ont och kan knappt sova om nätterna nu. *läs kan inte alls.

Mami ♥ Pyret